Livet går vidare....

....inget är mer sant.
Bara att åka med och hoppas på det bästa. Förutsättningarna har ändrats drastiskt men på något konstigt sätt så måste det ju gå.
För ganska exakt en månad sedan fick jag diagnosen bröstcancer.
Tar ett tag att förstå och komma upp på fötter igen.
I tisdags opererades knöldjäveln bort och några lymfor visade microspår så dom åkte med dom också.
Nu ska jag bara läka såren och se till att få komma ut i stallet igen...längtar som tokig då dagarna är väldigt långa och trista utan de vanliga rutinerna.
Såren i sig gör inte så ont och har nu börjat klia ganska bra emellanåt. Känseln i min högra arms bak och undersida är obefintlig men det är visst helt normalt. Gympar lite morgon och kväll så jag inte stelnar till.
Väntan på provsvar är onödigt lång då det råder brist på patologer och onokologer.
Tror väntan blir lättare då jag kan leva på som vanligt igen.
Hur länge måste jag vänta med att rida frågade jag min kirurg...rida?? DU ska inte vara i stallet på minst två veckor sa han strängt...Men mocka och fixa lite är väl inte så farligt?  Jag vet inte mycket om hästar sa han men den miljön är inte ren nog för dig.
Har som tur var en sambo som ställer upp och tar på sig morgon utsläpp och mockar Rossis box.
Vänliga stallkompisar har också ställt upp och hjälpt mig :) 
Ska se om Mats vill hjälpa mig att få ner Rossi på banan i eftermiddag och låta han busa ur sig lite energi. Han är i behov av en rejäl borstning också får se om sonen kan låna ut sina armar en stund <3
Igår gick dagen i hästens tecken i alla fall då jag tog bilen körde själv upp till Sylwia och Lasse som hade fint besök av en Grand Prixryttare och B-tränare med rötter i Sundsvall. Verksam i Wellington Florida som tränare.

Peter Nordlander på Flolan.

Tyckte det jag såg och hörde var positivt och funderar starkt på att delta nästa gång han kommer.
Kommer åter i slutet på april och har som mål att vara igång då igen Rossi och jag.
Ha det gott i vårsolen vänner och glöm inte att "fånga dagen" <3