Brrrrr....

Fy tusan vad det bet i fingrarna idag då tempen sjunkit ned till -15. På med de tjockaste täcken hästarna har. Ser dock att Rossi,s rumpa kikar ut lite väl mycket och det är nog bara att hålla koll på vår rean efter ett lite större till nästa säsong.

Beslutar ganska snabbt att det var bra att jag red en bra tur igår så kan den växande unghästen vila idag utan dåligt samvete.
Ifjol vid den här tiden så ansåg man att -15 dagar var riktigt goa dagar för lite hästjobb. Det var ju inte så mycket ridning då för mig och Rossi.

Roligt nu ett år senare att se hur vi utvecklats tillsammans och hur min kärlek till denna lilla krabat växer sig starkare dag för dag.

Må säga att jag ibland misströstade och trodde jag tagit mig vatten över huvudet. En ung tuff Quarter som inte är rädd för mycket och gärna vill vara kung. Lite ledövningar och lära han att gå undan för tryck resulterade i en missnöjd stegrande spoling redo att anta utmaningen =0
Med hjälp och tålamod så har vi tagit oss igenom detta och jag jobbar självklart vidare varje dag med det för får den här tonåringen för långa tyglar så kommer han att ta för sig. Det här är ju trots  allt min första unghäst och det får ta den tid det tar. Quartern är ju lite speciell vill jag tycka.Tuffa coola hårdhudade hästar men ändå mjuka och känsliga och tillgivna.  Rossi uppskattar en riktig rejäl kramstund och kommer alltid fram i hagen och vill vara med en.
Vi har ett rätt normalt mor och tonårs sons förhållande mycket roligt men en hel del förmanande och vägvisande och beröm för de steg som tas i rätt riktning. Där har jag ju lite mer erfarenhet och det är ju inte helt olikt. Uppfostran som uppfostran ;)

Bilden från ifjol då Rossi fyllde 2,6 år